Mera Sibirien

mars 26, 2010

Vi forsätter med intressanta byggnader – mässan mittemot vårt hotell.

Byggnader av ett äldre snitt.

Kanske var det här som Ivan Denisovitj bodde – eller kanske inte….

Populärt lunchställe som serverar ”Vkusnije sjasjlik” – vilket betyder…….

………välsmakande grillspett.

Finns även som chips.

Mina ryska kollegor Olga, produktionsledare och Aleksej, upplänkoperatör.

Kanske inte Whistler men………

mars 26, 2010

Nu är positionen österut istället – närmare bestämt Khanty-Mansiysk i den sibiriska regionen Ugra. Härifrån kommer 60% av Rysslands olja så det finns en hel del rikedom i området. Bl.a. så finns det nästan lika fina bilar som i Vancouver men även en massa gamla Lador.

Vädret är helt fantastiskt fint med strålande sol och 2-5 minusgrader.

Nedan ett bildsvep med korta kommentarer.

Den guldglänsande katedralen som ligger på vägen till jobbet.

Utsikten från Katedralen

Katedralen innifrån.

Min promenadväg till jobbet.

Jobbet – den nya skidskyttearenan.

Goodbye Whistler

februari 28, 2010

Dags att överge min arbetsplats de senaste tre veckorna och det känns mycket bra att det görs med en överraskande bronsmedalj. Ingen hade väl trott att herrarnas slalompall skulle bestigas av en svensk. Stort grattis till André Myhrer som gjorde ett suveränt andra åk och gick från 10:e plats till brons.

I Mixed Zone var det allmän upplösning eftersom detta var sista kvällen med gänget.

Vårt italienska team packar ihop sina grejor i den bokningsbara intervjuplatsen.

Franco, min schweiz-italienska kollega som du känner sedan tidigare, vill gärna bli fotograferad tillsammans med den italienska slalom guldmedaljören Giuliano Razzoil. Italiens enda under detta Vinter-OS förresten.

Assistenterna i den Mixade zonen vill gärna hamna på bild tillsammans med det amerikanska boblaget. Ett vilt fotograferande som inte alls var tillåtet i början av spelen.

Själv tycker jag det var väldigt skönt att slippa gå på Team captains meeting och dela ut Inspection passes till de europeiska TV-bolagen.

Så här ser de ut förresten – korten som ger access till liftar och tävlingsbanor och som alla bolagen vill ha.

Något som jag länge velat ha och som jag nu få tag på – efter visst köande – OS-vantarna.

Kul att äntligen ha lyckats komma över dessa röda värdeföremål som är högt eftertraktade i den här delen av världen. Och att få berika sin engelska med ett nytt ord – mitten. Tumvante för dem som inte redan visste det.

Så efter en bjudmiddag (Björn & Stigs tack för all hjälp med passen) på Monk’s Café, med norska kungen och Marit Björgen (å några till) vid bordet bredvid så är det Good Night and Goodbye Whistler!

See you tomorrow Vancouver!

Uppsamlingsheat

februari 26, 2010

Upp med mungiporna – det är kul medOS! Vaddå att Sverige åkte ut mot ett tappert kämpande Slovakien. Det är bara att konstatera att våra superproffs underpresterade. Fast jag anser fortfarande att vi bör kalla hem vår ambassadör i Bratislava för konsultation.

Att sedan Norge röjer i medaljligan på ett alldeles våldsamt sätt är kanske naturligt för ett fanatiskt vintersportland. Men var det så himla fiffigt det där med unionsupplösningen. Tillsammans hade vi ju legat 2:a i medaljligan.

Åsså regn och mindre lyckade insatser i damernas storslalom på min egen arena. Det går utför. Men imorgon blir det säkert sol och blå himmel även om vädertjänsten pratar om en mycket blöt slalomtävling.

 

För att muntra upp dig, käre läsare, tar jag ur fotolådan fram några bilder som tidigare refuserats och förser dem med korta kommentarer. Håll till godo!

Många kommentatorshytter e´ re´! Våning 1 av 2.

Min kollega Karina från Paris och Medal Plaxa Mixed Zone Manager Shirley från Beijing.

Rysslands svar på André Pops och jag.

Petra Majdic i rullstol till Mixed Zone efter att ha fått sin bronsmedalj.

Minibaren på lyxhotellet i Vancouver.

Jag, Lasse Sjöblom och elden.

Sara – praktik i Whistler kanske inte vore så dumt.

Jag och Tina Maze i Mixed Zone. Gissa vem av oss som kallas Sylfiden!

Vinter OS?

Stämningsbild från resan mellan Vancouver och Whistler. That’s it, folks!

Ökad molnighet

februari 25, 2010

Utomhussporter på vintern har sina utmaningar och när nu vädret från inledningsdagarna är tillbaka så innebär det delays, postponements och cancellations.

Första åket gick att genomföra med mindre störningar trots ett dimbälte i övre delen. Den som drabbades mest var nog guldmedaljören vid senaste OS, amerikanskan Julia Mancuso, som stoppades mitt i åket eftersom hennes lagkamrat Lindsey Vonn kört omkull och låg kvar i banan. Mancuso fick skjuts upp till starten igen för ett nytt försök men det gick inget vidare och hon såg sin förväntade medalj flyga all världens väg varpå hon gråtande lämnade arenan.

Det andra åket sköts upp i omgångar p.g.a. dimma tills det blev för sent att köra idag så det körs imorgon istället.

Det är den här typen av dramor som utspelar sig i min alpina värld och som gör att jag äntligen för jobba lite i form av rapporter till IBC i Vancouver. Visst är det kul att stå och titta på OS-tävlingar i utförsåkning men ibland, när allting fungerar väl, känner man sig överflödig p.g.a. arbetsbrist.

Dock har vi det mycket tuffare, vi som står ute i snöblasket, jämfört med tidningsmurvlarna som jobbar inomhus med sina blaskor. (Visst är det så Mats?!?)

 

Här sitter dem samlade svenska alpinpressen inne i värmen på Media centre och tittar omväxlande på svenskat stafett guld (HÄRLIGT!!!!), curling Sverige-England och repris på första storslalom-åket.

Atle Skaardal, Race director, svarar på frågor ang. bl.a. Mancuso och det uppskjutna andra åket. På frågan om man kan köra det på söndag svarar han med ett leende att då sitter han på planet hem. 

Hemfärd med buss blir det efter Team Captains meeting – ja du kan nog rutinerna nu.

Skippar Medal Plaza idag – trots 4 svenska guldmedaljer – för att kurera en begynnande förkylning.  Passerar Village Square där en storpublik följer Kanada-Ryssland på storbilden.

Dock inte alls i närheten av den som följde Kanada-USA häromdagen. Snart är det Sveriges tur att möta Kanada …………eller är vi på väg mot ett nytt Vitryssland – hemska tanke.

Hört att det skall bli värmebölja i Svedala så det blir nog hemgång på måndag ändå!

Masstart

februari 24, 2010

Storslalom herrar är det närmaste masstart man kommer i de alpina tävlingarna. 103 startande från 61 länder däribland Cayman-öarna, Iran, Indien och Senegal. Lagledarmötet var packat med folk på ett helt annat sätt än tidigare.

 Störtlopp går för fort, slalom är för tekniskt men storslalom anses vara genomförbart för de flesta som stått på ett par skidor, förklarade en ur svenska lagledningen för mig. Alla får alltså vara med. Sedan gäller det ju att ha en bra dag och engagerade fans.

Schweiziska fansen är många och en stor del har koskällor med sig för att heja på sina åkare och idag visade det sig att störst koskälla vinner (Sara – kan tänka mig att finns behov för en kochiropraktor i det landet för alla onda koryggar!). Carlo Janka heter guldmedaljören och icke helt överraskande blev han intervjuad i Mixed zone där undertecknad tillbringar sina dagar.

I stolsliften ner fick jag sällskap av Senegals och Pakistans lagledningar – inte helt missnöjda eftersom deras adepter hade lyckats ta sig ner i bägge åken.

De som tar sig ner i tävlingen får en tid och en placering. För alla övriga finns två alternativ DNS – Did Not Start eller DNF – Did Not Finish. För startnummer 97, Peter Scott från Sydafrika, var det tveksamt vilken term som skulle användas. Han gjorde kortaste åket någonsin och för all framtid. Han gled förbi startpinnen och ångrade sig sedan. Hans coach manade på honom men nej – han ville inte riktigt vara med utan gled ut ur banan i mellanrummet mellan starthuset och Vancouver-skylten. Tänka sig 4 års träning, resa från Sydafrika till Whistler bara för att åka 1 m tävling. Inte roligt!

På väg till prisceremonin passerar bussen en av dessa otaliga volontärer som står längs vägen i gula overaller och med en skylt som antingen visar STOP eller SLOW. De är oerhört plikttrogna och står vid sin post i regn som i snö utan att komma i närheten av varken arenor eller tävlingar.

Den stora attraktionen vid prisceremonin var ikväll inte guldmedaljörerna utan den trippelbehängde Aksel Lund Svindal. Det blev en bronsmedalj idag men eftersom fotograferna ville ha alla medaljerna på bild fick jag hjälpa honom på med silvret och guldet och jag kan meddela att de är riktigt tunga metallbitar (men han verkar ju inte lida av det).

Sweet dreams!

OS vardag

februari 23, 2010

En dryg vecka in i OS börjar man känna igen dagsschemat. En OS-vardagslunk har infunnit sig. Först promenaden ner i backen för att ta sig vidare till IBC.

Ingen dålig början på dagen. Nere på IBC tar Sandrine (lite trött) och Sabrina emot och ger de senaste bokningarna för Whistler Creekside – alpinarenan. 

 Iväg med buss 1, 2 eller 10 till arenan. Mediabussen går allt för sällan för att vara intressant. Supercombined Men är det idag där Svindal gör ett kanonåk i störtloppet och hamnar i Mixed Zone för intervjuer.

I slalomåket kör han ur och det blir istället Miller, Kostelic och Zurbriggen på pallen. Mest glad är nog pappa Kostelic som satte slalombanan och som nu har ytterligare en OS-medalj i familjen.

Här intervjuad av rödrockarna från kroatisk TV medan de stackars österrikarna får hitta förklaringar till herrlagets fiasko i nationalgrenen alpint inför den egna presskåren. Ambulanserna står redo om det skulle bli handgemäng.

En gammal Stenmarksantagonist dyker upp i målområdet. Han ser ju precis ut som då – lite rundare kanske men visst är det Piero Gros.

  ‘

Hem till hotellet igen för lite afterwork i bubbelpoolen.

Kom nu bara inte å säg att det är snöstorm hemma för då stannar jag kvar här.

Miljöombyte lär vara ett effektivt sätt att bryta vardagslunken så jag tar 4-bussen ner till Vancouver och OS-elden.

Nu var väl inte elden den riktiga anledningen till storstadsbesöket utan brödralandskampen i ishockey mellan Sverige och Finland.

Överkörning eller läggmatch men 3-0 till Sverige kommer det alltid att stå i resultatlistorna. USA slog i matchen innan Kanada så det lär bli ett spännande slutspel.

Miljöombytet blir totalt när jag checkar in på 5-stjärniga Fairmont Pacific Rim med dess moderniteter. Hur man har kunnat leva utan en TV infälld i badrumsspegeln är svårt att förstå. Det får bli ändring när jag kommer hem!

 

Goodnight!

Whistler cooking

februari 23, 2010

Att bo i en lägenhet med eget kök har ju sina utmaningar – speciellt när turbofläkten inte fungerar.

Efter att ha orsakat 2 brandalarm på hotellet måste jag ta till följande drastiska åtgärder vid matlagningen.

Till att börja med måste altandörren öppnas.

 

Sedan en sko i dörren till mitt rum.

Med de förberedelserna kan man avnjuta en Entrecote Bearnaise i lugn och ro utan larm och röda brandbilar.

Sylfiden from Sweden

februari 21, 2010

Det kom ett samtal från Silva häromdagen där de bad att jag skulle ta det lite lugnare annars skulle deras stegräknar-server kollapsa. Min stegräknare har alltså fått utegångsförbud.

Promenader kors och tvärs ingår i denna tjänstgöring och i en omgivning som lever enligt McDonalds kostcirkus så blir resultatet att man känner sig ganska smal trots rondören i bälteshöjd.  Som Sylfiden from Sweden.

Ferry slog till och tog Sveriges andra guld vilket gläder Armbryterskan från Ensamheten – han hustru alltså.

Men det visste du förmodligen redan!

A-nja blir An-jaaaaaaa!

februari 21, 2010

Återigen en tillbakablick till de senaste dagarna. Tisdag 17:e började lovande med en solstrimma på de snövita topparna på väg till jobbet.

10 min lokalbuss till Whistler Creekside där alpinarenan ligger. 5 min lift åsså är man på plats i Mixed zone där bolagen gör sina intervjuer.

Pillan och fotograf Anders är redan på plats och kollegan Franco visar under vilka svåra förhållanden vi jobbar.

Tävlingen kommer igång och amerikanskorna dominerar – men alla (ja alla svenskar iallafall) väntar på Anja. Något efter är hon vid mellantiden men hon knappar in mer och mer. Åsså dyker hon upp synlig för alla i målområdet. Brons-silver-brons? vad skall det bli? Hon kommer över kanten på hoppet mot målet och hoppar……….och hoppar…….och hoppar ………..men landar aldrig.

Jo till slut ……..mitt på en port, tumlar ner mot mållinjen och slutar i något som ser ut som en ofrivillig säl.

Alla håller andan. Hur svårt skadad är hon?

Till slut rör hon på sig och efter ytterligare minuter hjälps hon ut från målområdet.

Enligt närstående källor är hon rundare (och blåare) om stussen än hon aldring varit förut.

Amerikanskorna Vonn och Mancuso håller hov i Mixade zonen och undra på det – stora delar av publiken är tillresta amerikaner och dessutom släkt med de två amerikanskorna.

 

Vi förflyttar oss fram till den 18 februari – onsdag – och i det hoptryckat OS-alpinschemat har damerna ytterligare en tävlingsdag – Super Combined – en av Anjas favoritgrenar men hon är ju skadad………..eller???

Enligt svenska lagledningen satt hon fortfarande utan tävlingsdräkt när det var 10 åkare framför henne. Långsamt drog hon på sig dräkten och när det bara var 5 åkare kvar framför bestämde hon sig för att starta i det inledande störtloppet.

Och hur bra blev det inte!!!!!!!!!!!!!!!! Massor med uppvaktning efter den stiliga bronsmedaljen (tack Lindsey!). Hon är ju helt otrolig våran Anja.

Eftersom det var bröllopsdag för mig blev det inte så många bilder från själva tävlingen.   

Ja alltså – inte egen bröllopsdag utan ledig OS-dag vilket innebär arbetsdag med sommarens bröllop. De utländska bolagen trycker på för att få reda på var deras studior skall placeras och de bryr sig inte så mycket om var den Internationelle koordinatorn befinner sig.

Det skall säkert lösa sig om några dagar när kungaparet kommer hit och jag kan diskutera kommentatorspositioner och fiberanslutningarn med dem. 

En bokning på hotellets tvättschema blev det också och en date med den löjliga amerikanska tvättmaskinen som på 20 minuter tror att dess skvalpande skall göra tvätten ren. Nåja – den luktar tvättmedel iallafall.

Gonatt!